Världen enligt AceMike

Jag fick nya tankar under kvällen rörande hur människor väljer dem man är tillsammans med och under vilka former detta sker...

Vissa tjejer är tillsammans med betydligt äldre killar. Samma sak gäller för vissa killar. Detta trots att normen säger att man (nästan) är pedofil om man har en 15-20 år yngre partner.

Detta fick mig att fundera på hur man skulle reagera som bästa vän eller som förälder till en människa som väljer på det viset. Jag kom att tänka på att jag som pappa till en tjej eller kille som väljer på det sättet nog skulle reagera starkt och aningen motsträvigt. Jag skulle ifrågasätta det smarta i det beslut som min son eller dotter tagit och försöka få dem att analysera varför de valt på det sätt de gjort.

Jag har själv vid några tillfällen varit tillsammans med ganska mycket yngre kvinnor (12 år som mest). Till 99% av gångerna så är det för stor skillnad i värderingar och sätt att se på livet i ett sådant förhållande för att det ska bli varaktigt. Detta nästan oavsett i vilket stadie i livet man är. Däremot kan det fungera riktigt bra under korta perioder och man kan få nya synvinklar på hur man vill att ett förhållande ska vara.

En annan sak jag funderar över är de som separerar från sin respektive för att vara med någon annan. Hur tänker de? Vilka faktorer gör att man inte kan leva med någon man en gång älskat? Har man verkligen arbetat på sitt förhållande, eller låter man det man byggt upp under (ibland) många år gå alltför lättvindigt till spillo?

...och hur tänker den som vill bli tillsammans med någon som redan är involverad i ett förhållande? Själv har jag vid flera tillfällen haft kvinnor som vill lämna sin respektive i hoppet att starta en ny framtid med mig. Varje gång har jag avböjt detta, med hänsyn till att de kanske bara söker efter en grönare hage att beta i. De ser inte längre de delar av deras egen hage som fortfarande är gröna, utan försöker ständigt beta i det som är brunt och förtorkat. Får gräset ingen näring så kommer det självklart att vissna och dö. Det behövs ingen ingenjörsexamen för att räkna ut något sådant.
Utöver detta - vem drabbas egentligen i en separation mer än de som separerar? Barn, vänner och bekanta, arbetskamrater... ...listan kan göras lång. Man ska inte för ett ögonblick tro att det bara är man själv och ens partner som påverkas av ett beslut som detta. Frågan är ju bara vilken form denna påverkan tar i slutänden.

Blir det verkligen bättre av separationen? Visst! Då kan man separera utan att känna några skuldkänslor.
Blir det sämre? Du kanske ska tänka en gång till på vad du gör och om du verkligen inte kan tänka dig att leva i det förhållande du en gång ingått. Kan det vara några gröna fläckar som du inte sett eller som du inte brytt dig om tidigare som du kan få att växa till så att gräsmattan åter blir grön och fin?

Är det idag värt att jobba på att hålla ihop ett förhållande? Finns förutsättningar för att få det att funka så visst - Självklart är det värt det!

Sen ser man även de som, för att ta några av ämnena ovan i kombination, skiljer sig från sin fru eller make för att börja ett nytt liv med en betydligt yngre människa. Ofta är det män som gör på detta sätt (ibland även kvinnor, men män är vanligare) och tar en yngre kvinna till sin älskarinna i första rummet, medan de jobbar på en skilsmässa från sin fru. Normalt har glöden i sängkammaren dött och man söker efter nåt nytt hett villebråd att sätta klorna i.

En psykolog skulle förmodligen kalla detta för substitution. Man byter (ibland temporärt, ibland permanent) ut sin nuvarande, icke-fungerande, relation mot en annan. Man hittar en "nyare" modell att älska. Ungefär som en man i en bilaffär som egentligen älskar sin gamla Mercedes (som ibland är lite svårstartad och som som börjat få lite skavanker här och där, men som han egentligen trivs hyggligt med), mot en nyare modell för att den känns fräschare och lovar en ny start på färden, mer hästkrafter och en mer stabil fjädring.
Är denna nya Merca verkligen bättre, eller köper han en dröm som sedan kommer att kosta mer än den smakar?
Skillnaden mellan en bil och en människa är att bilen inte blir sårad när den inte känns ny och behaglig längre, och när mannen byter ut den mot ännu en annan modell. Har man gjort det en gång, så är det ju definitivt lättare att göra det igen.

Kontentan av det hela är att det kanske inte alltid är lätt att skilja på komplexa och mindre komplexa förhållanden.
Ska man vara nöjd med det man har, eller ska man gå vidare? Är gräset verkligen grönare på andra sidan?
Vilka konsekvenser får den handling man beslutar sig för att genomföra?

Det är något som alla i den här situationen borde fundera på - både de som tänker bryta upp och de som tänker bli tillsammans med någon som håller på att bryta upp. Blir verkligen situationen bättre eller blir den sämre?

Med 75% hjärta och 25% hjärna kommer ni säkert fram till rätt beslut. Se bara till att inte hjärtat helt tar överhanden.

Lagom är bäst!