Sjukdomens regler
Vi vet alla vilka skrivna regler som vi måste iaktta när vi blir sjuka, men hur är det med de regler som är oskrivna? De regler som är styrda av vår egen pliktkänsla och våra egna erfarenheter av vad människor i vår omgivning kommer att tycka, snarare än dem som är reglerade i stadgar och förordningar.
Mina erfarenheter är att man allt som oftast blir "fånge" i sitt eget hem i samband med att man blir sjuk. Går man utanför dörren så är man ju inte så sjuk som man sagt att man var. Åtminstone inte om man frågar gemene man.
Så länge du inte är sängliggande utanför din egen vilja så är du inte sjuk. Att man sedan kanske inte orkar vara aktiv en hel dag, kanske inte ens mer än några få timmar, är inte intressant att veta. Ingen tar hänsyn till det ändå.
Är du sjuk ska du inte göra något som är roligt heller. Då har du simulerat sjukdom och struntat i dina andra plikter för att kunna göra det roliga istället. Jag tror dock att det kan vara en psykisk välgärning och en del av tillfrisknandet att göra något som är extra kul (om man orkar). Kan man göra nåt kul och samtidigt försvara sitt agerande gentemot sig själv och sin omgivning - och måste man verkligen rättfärdiga ett sånt agerande om det är inom rimlighetens gränser?
Man kan självklart inte dra iväg och åka skidor i fjällen eller sticka på solsemester i medelhavet, men enkla, små saker som att åka och handla nåt gott att äta, spela något spel eller kanske ge sig ut och gå en vända. Har du tagit en promenad och någon sett dig så blir du oftast ihjältjatad med "hur orkade du det då?" och liknande.
Allt som oftast slutar det med att man går och jobbar ändå, fastän man med säkerhet kommer smitta andra och dessutom kommer vara helt däckad när kvällen kommer.
Hur förändrar vi synsättet hos gemene man i frågan och hur kommer vi till rätta med våra egna värderingar? Kanske måste man börja hos sig själv först och radera den eventuella skuldkänsla man känner för att man inte kan upprätthålla sina plikter mot samhälle och arbetsgivare.
Att göra det man måste är att göra det man vill?
Hur hanterar vi den tid vi ges egentligen?
Jag försöker alltid frigöra så mycket tid som möjligt för att kunna hantera oväntade och oplanerade händelser. Tyvärr brukar tendensen vara att dessa helt tar överhanden över de planerade tillfällena och man skjuter fram det man borde göra för sådant som kanske egentligen är mindre viktigt.
Jag har insett att jag har svårt att säga nej till människor. Jag vill gärna att alla runt omkring mej ska må så bra som möjligt. Frågan är bara om de gör det genom att de alltid får det de efterfrågar, eller om man borde vara lite tuffare?
Med jämna mellanrum gör jag en utvärdering av mig själv och vad jag egentligen står för/vill/känner. Oftast inser jag därmed att jag kanske inte alltid gör saker på grund av rätt anledningar.
Att göra det man måste är att göra det man vill. Stämmer det? Finns det måsten som inte baseras på en enskild individs vilja. Är det något som styrs av att man har en känsla av plikt som överskuggar det egna begäret? Något som får dig att göra saker du egentligen inte känner för, men ändå inte tvekar att utföra?
I dagens inlägg blev det många frågor som inte är besvarade på något sätt, men det är värt att fundera på.
Vad definierar just dig? Hur agerar du inför dina "måsten"? Hur ofta gör du saker av pliktkänsla snarare än av vilja?
Slutsatsen måste ändå bli att man får försöka eliminera sådana göromål som tar en destruktiv form, både för sig själv och andra. Gör man det så mår man mycket bättre och kan förmodligen bättre svara upp mot både sina egna och andras förväntningar.
Välkommen till min nya blogg!
Jag tror att man kan lära mycket genom att lyssna på människor och se problem och lösningar ur andra synvinklar än sin egen.
Fortsätt gärna läsa och se om du håller med mej! :)
// Micke
